The_Boy_Who_Cried_Wolf_-_Project_Gutenberg_etext_19994Vargen kommer, vargen kommer! Eller översatt till sjukvårdssvenska: Patientsäkerheten hotas, sjukvården fungerar inte!

…och igen, och igen, och igen….Hur trovärdigt ÄR det egentligen?

 

Under flera års tid har sjuksköterskor och barnmorskor tillsammans med många andra professioner i vården, larmat om att ”Nu är måttet rågat, nu är det nog!”

Liksom den uttråkade lilla fåraherdspojken, som fylld av tristess ropar att faran kommer en gång för mycket, och sedan inte blir trodd när den stora stygga vargen faktiskt befinner sig mitt i fårflocken och klöser får på löpande band; Kan man jämföra vårdens ideliga rop på hjälp med den dumdristige pojkens?

Precis som igår löper arbetet på. Vi flexar in, flexar ut, delar mediciner, analyserar blodprover, förlöser barn, byter sond, intuberar och ger råd baserade på beprövad vetenskap. Vad är det egentligen för skillnad? Hur upplever den gamle mannen på sal 12 att vården fungerar, din granne, din gamla faster och människorna på gator och torg?

Mängder av debatter av sjuksköterskor, undersköterskor och läkare har publicerats och analyserats i småbitar av journalister i TV, på sociala medier och i tidningar. Barnmorskeupproret slog i gong-gongen och basunerade att ”Vi kan inte längre ge den vård och omsorg som bygger på evidens och beprövad erfarenhet”. Det var 2013. Vad har hänt sedan dess? Har den krackelerade fasaden rämnat, har vi kastat in handduken, har vi begravt allt vad god vård egentligen innebär?

Enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting så kan inte ens en rekordbrist på sjuksköterskor utgöra ett hot, ”Situationen påverkar inte patientsäkerheten.”

Är det tillräckligt med en medelmåttig vård? Är det ok att personen som vårdar inte känner att just din säkerhet är garanterad i och med din vistelse på sjukhuset? Vilken nivå vill vi att vården ska ligga på? Och när kan vi kalla vården undermålig egentligen?

 

Personligen vill jag att den svenska vården ska vara av allra högsta kvalité. Frågan är; vad tycker du är en rimlig nivå?

 

Pojken och vargen är en fabel som i vissa versioner har ett makabert slut, där inte bara fårflocken slukas, utan även pojken äts med hull och hår av den bestialiske varelsen. Finns det någon liknelse? Har vi ropat för många gånger, och i så fall; när är den svenska vården uppäten och förbrukad? Och ännu viktigare; vad kan vi göra åt det?

 

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska & barnmorska


Kommentarer

  1. Mycket bra skrivet Åsa. Tyvärr är vi personalen som är skyldiga till SKL’s bedömning att situation påverkar inte patientsäkerheten för att vi känner vår plikt och hyser empati för patienten vilket gör att vi staller upp I våt och tort. Vi finns där och jobbar dubbla pass, vi arbetar extra för att beta av köerna, vi staller upp för våra kollegor och hjälper till att lösa personal problemen. Det är klart att det inte marks att vi inte räcker till när vi gör på detta vis. Om vi sa ifrån när alla dessa situationer uppstår skulle kanske det märkas att vi ropar inte i onödan. Men den stora fråga är hur länge orkar vi arbetar som vi gör idag? Kommer kort huset att kollapsa så småningom? Hur tanker SKL?

    1. Tack Bharti!
      Det är ju, på sätt pch vis, tur att det finns mänsklighet och empati bland vårdens professioner, att man tänker på patienten, på kollegan och på samhället i stort. Men det är samtidigt tragiskt att det utnyttjas till max och frågan är, som du aäger, hur länge finns den goda viljan kvar?
      Trevlig helg!
      Åsa

  2. SKL är ”bara” en ideell organisation bestående av samtliga kommuner och landsting i landet men saknar beslutsrätt. Eller snarare, kan fatta beslut om alla är överens. Därför är det konstigt med deras konsekventa uttalanden om, som nu, säkerheten i sjukvården. Vem tar ansvar för uttalandena?

    1. Ja det kan man undra…. Visst är det konstigt? När är egentligen säkerheten hotad? ”Vår beredskap är god” sa Per Albin Hansson. Det var den ju verkligen inte….SKL kanske är inspirerade av det citatet? 😉

      /Åsa

  3. Mycket bra skrivet Åsa! Jag har tänkt samma sak själv många gånger.

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

Följ avdelning Örebro i sociala medier!