Foppa”Gå en dag i mina skor” stod det på kortet jag fick på en gruppdag med Socialdemokraterna i Region Örebro län. Det första jag tänkte på var att JA det vill jag! Och jag visste också var jag ville vara och det var förlossningen! Har själv fött 6 barn, men det blir från en ett helt annat perspektiv förstås… Att vara barnmorska har i hela mitt liv varit mitt drömyrke, men så blev det inte, så nu ville jag ändå ta möjligheten att gå bredvid en dag och se hur det går till, och det fick jag verkligen!

Fick kontakt med barnmorskan Ulrica Söder Bergstedt och vi bestämde att jag skulle komma den 26/5 och hennes arbetspass var den dagen 7-16. Det var med spänd förväntan jag åkte dit!

När jag kommer till avdelningen möts jag av Ulrika som finns i personalrummet med alla de andra på avdelningen (det är skiftbyte) jag får en tygkasse och ett par foppatofflor som Vårdförbundet har skickat dit, sen blir jag visad till omklädningsrummet och går och klär om. När jag kommer tillbaka har alla skingrats, det är många barn på gång den här dagen. Dom har en barnmorska särskilt avdelad till en kvinna som har en komplicerad förlossning. Alla andra har 2 förlossningar var att ansvara för. Det är fullt upp hela tiden!

Någon säger att Ulrika har gått in i ett rum där det har larmats ifrån, jag går dit.

Känns lite konstigt att stå bredvid en kvinna och hennes partner som är mitt uppe i sina födslovåndor, vet inte riktigt vad jag kan/får göra. Kvinnan är öppen för 10 cm och hennes krystvärkar har börjat, Ulrika guidar henne lugnt och professionellt, hon uppmuntrar och pushar och har en bra kontakt med både den födande kvinnan och hennes partner. Hon har koll på både barn och mamma och är beredd att tillkalla läkare om så behövs.
Jag rycks med och situationen och pratar med mamman och pappan, hjälper henne med att hitta rätt sätt att krysta, hämtar vatten och baddar pannan… det känns priviligierat. Måste ändå vara världens bästa jobb det här!
Jag kan skymta huvudet på barnet som är på väg ut, Ulrica säger att jag hjälpa till om jag vill. Jag får hjälpa till att ta emot barnet, torka av det och lägga upp på mammans mage! Naturligtvis hjälper även Ulrika till och fixar med navelsträngen som är virat runt halsen. Hur häftigt som helst! Det blev en liten pojke!

Nu följer en del andra uppgifter för Ulrika, efterbörden ska ut, en del prover ska tas, kontroll av ev. bristningar som ska sys, dokumentation i journalen, anmäla till Skatteverket, iordningställning och rengöring av material som har använts, fixa kaffe och macka till de blivande föräldrarna osv. Samtidigt larmar det från något annat rum, Ulrica måste kolla om hennes hjälp behövs…

 

Precis när vi är klara och klockan hunnit blivit lunch kommer en ny kvinna in med kraftiga värkar, hon tas omhand med samma professionella sätt som tidigare. Den här förlossningen gick väldigt snabbt. Och jag står mest bredvid och tittar.
Ulrica hinner inte med vare sig kaffe, toabesök och lunch. (Jag gick ner i matsalen och åt en snabb lunch)

När arbetsdagen närmar sig slutet är det möte med hela arbetslaget och koordinatorn frågar hur dagen har gått och hur många som hunnit med att äta lunch och det är bara ett fåtal som hunnit med lunchen men för övrigt har dagen varit bra…

Jag tittar på hela arbetslaget av barnmorskor som samtliga är kvinnor (ett mycket kvinnodominerat yrke där det endast finns en handfull män som är legitimerade barnmorskor) och tänker att om detta hade varit en typisk manlig arbetsplats så hade man aldrig accepterat att ha det så här, att flera gånger i veckan inte hinna ha lunch, fika, gå på toa eller ens dricka vatten. Jag tänker på patientsäkerheten, och jag tänker på hur stor möjligheten är för kvinnor som ska föda att få välja hur man vill att förlossningen ska gå till

Man måste verkligen titta på barnmorskornas arbetsmiljö. Jag vet inte på vilket sätt, men att öka statusen med högre lön, en god löneutveckling är naturligtvis en viktig del. Och som avdelningschefen sa, fler undersköterskor i verksamheten skulle naturligtvis underlätta en hel del för arbetsmiljön.

Jag vill tacka förlossningsavdelningen på USÖ så väldigt mycket för att jag fick komma och vara med en dag och tack Ulrica för att jag fick gå i dina skor!

Förlossningen

Med vänlig hälsning

Inger Trodell

Ledamot i Region Örebro Län (s)

 


Kommentarer

  1. Jag utgår ifrån att alla de födande kvinnor du besökt under pågående förlossning har fått möjlighet att ta ställning till din närvaro under lugna och harmoniska förhållanden. Förstår att du deltagit i all välmening men jag hade blivit både störd och irriterad över en tillfällig besökare som kommer in i rummet under pågående förlossning när jag larmar. Det verkar ju helt absurt. Kan vem som helst praktisera för en dag på förlossningen?

  2. Tycker det är lite synd att det alltid kan vinklas till männens fel på ett eller annat sätt, och alltid den här generaliseringen av männen. Jag är man, jag jobbar inom vården, jag kanske får rast 3 utav 5 pass, är det då mitt eget fel ?
    Eller är det jag som ska stå till svars för de kvinnliga kollegor jag har som inte (heller) får tid till sin rast?

    Lyft fram kvinnorna till ett jämställt plan, men att klanka ner på varenda människa som föds med det längre av könsorganen är inte rätta vägen dit. Vi är trots allt också människor och ska inte få ta skiten för vad få av oss har orsakat.

    1. Jag vinklar det inte till att det ”männens fel”, jag sa att vårdyrket är ett kvinnodominerade yrke och om det hade varit en mansdominerad arbetsplats typ bygg-och anläggningsarbete så hade det förmodligen inte förekommit att man inte hinner äta, fika eller gå på toa.
      Du som man jobbar på en typisk kvinnodominerad arbetsplats och drabbas förstås av samma dåliga arbetsmiljö som dina arbetskamrater!
      Men jag håller med dej att vi måste lyfta fram kvinnorna till ett jämställt plan. Just inom vården är lönerna låga, arbetsmiljön dålig och karriärvägarna få – precis som det brukar vara i kvinnodominerade yrken!
      Det är viktiga frågor att ta tag i om vården och omsorgen ska kunna locka de nya medarbetare framöver! Och det är är viktigt för vår gemensamma välfärd!

      1. Att jämföra med en byggarbetsplats är förståss korkat med tanke på att plankorna kan vänta. Jämför istället med en dag hos exempelvis brandkåren så ska du nog se att även dessa hjältar skippar det ena och det andra när det krisar…

        1. Naturligtvis är det så att det ibland inte går det att ta rast – en brandman kan inte ta paus när det brinner och som i det här fallet på förlossningen, så kan man inte gå ifrån när någon behöver hjälp.
          Men det måste ändå vare ett undantag och inte en regel. Det ska inte behöva hända flera gånger i veckan.

      2. Hej Inger!

        Det blir märkligt när du jämför privat näringslivsverksamhet med skattefinansierad dito för att förstärka din åsikt att män har det för bra och kvinnor för dåligt.

        Vidare är jag övertygad om att du hade kunnat belysa detta mycket viktiga ämne utan att jämföra det med en manligt dominerad arbetsplats. Det skapar endast klagomål (liksom detta) utan att på en konstruktivt vis påtala problematiken. Att gnälla på andra löser sällan någonting.

        Som ledamot i region Örebro har du, till skillnad från många andra, direkt makt att påverka liksom en tydlig ställning där dina ord väger tungt. Jag ber dig därför att tänka igenom vad du skriver och säger noggrant för att göra skillnad istället för att drivas av något form av rättvisesyndrom som aldrig kommer att kunna förverkligas; ty de kommersiella krafterna vinner alltid över de goda tankarna…

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

Följ avdelning Örebro i sociala medier!