vardcentral_bmskaEftersom jag redan skrivit flera inlägg om samvete, samvetsfrihet, profession, religion, åsikter och delade meningar så kanske det känns som en dålig repetition när jag nu, återigen drar upp frågan om samvetsfrihet. Men det skiter jag i. Det kan få rulla som en oändlig repris i alla forum om det så behövs; att kunna åberopa samvetsfrihet som en dold agenda för arbetsvägran och inskränkta lagvidriga åsikter är, tragiskt nog, åter aktuellt. Fast det var nog aldrig inaktuellt….

För faktum är att det ständigt mullrar underifrån. Ja, jag säger underifrån, tycker att det passar bra, definitivt inte som en skänk från ovan i alla fall. Den vård vi förser vårt lands medborgare med ska inte vara färgad av religion, politik, rasism, könssegregation eller insnöade personliga åsikter. Vården vi bedriver ska vara jämlik, vetenskaplig, icke-fördömande, neutral, stöttande och personcentrerad. De som arbetar inom vården ska vara styrda utifrån dessa kriterier och inte sina egna val. Då får man starta en privat liten enhet i så fall. Men så länge du är anställd inom statligt finansierad vård ska inte dina arbetsuppgifter styras efter ditt enskilda mantra, vad det nu än må vara.

Det har heller inget med demokrati att göra. Vilka yrkeskunskaper du ska ha för att vara ett legitimerat yrke, eller vad du har för arbetsuppgifter på ditt jobb är inget du själv väljer.

Frågan handlar oftast om legitimerade barnmorskors rätt att vägra delta vid aborter och omvårdnaden kring ingreppet. Argumentet från ”samvetsfrihetsförespråkarna” menar på att man ju inte behöver arbeta på en avdelning som utför aborter. Man har nog helt glömt bort hur en anställning ser ut år 2015 i så fall. Oftast är man anställd inom en hel region och rotationstjänstgöring är numera standard på de flesta kliniker.

Så ledsen att göra era ”samveten” besvikna: om du bara vill ha arbetsuppgifter som känns ”bra i ditt hjärta” så vet jag inte vad du ska jobba med. Inte inom vården i alla fall. För som barnmorska, eller för den del vilken yrkeskategori som helst inom vården, träffar man människor av alla de slag, med olika bakgrund och bagage, heterosexuella relationer och samkönade relationer, upprepade aborter, olika religionsuppfattningar och förlossningar som inte alls är så himla ”gulliga så det känns bra i hjärtat”.

Jag är så förbannat trött på denna oprofessionella uppfattning att dina arbetsuppgifter skulle baseras på vad DU vill eller inte. Det är människan du har framför dig, människan du vårdar som betyder något, vad vill han, hon eller hen? Vad du vill och tycker kan du avhandla hemma vid middagsbordet, så länge du inte bryter mot lagen. Jag vill inte hantera ditt sköra ”samvete” på min arbetsplats, jag har fullt upp att vårda människan jag har framför mig.

Jag menar inte att vara tjatig.

Jo förresten; jag kan älta det här i all oändlighet.

 

Åsa Mörner

Leg barnmorska med gott samvete

 


Kommentarer

  1. Så man ska aldrig vägra ut föra ett jobb fångvaktarna i nazi Tyskland gjorde alltså rätt som skickade 6 miljoner judar i döden. Eller soldater som våldtar och kidnappar kvinnor och flickor gör bara sitt jobb. Eller de på sjukhusen i kina som sätter sprutan i huvudet på barn som är på väg att födas och familjen har redan ett barn.

    Inför änglamakeska. Igen låt de som har samvete att döda göra det.

    1. Att jämföra folkmord och utrotningsläger med lagstadgad abort tyder på lågt kunnande och bristande empati. Borde nästintill klassas som förargelseväckande beteende och vara skäl för bötfällning.

      Tycker att du ska läsa på om nazism och rasism, våldtäkter och mord, samtidigt tycker jag att du ska sätta dig in i hur det ser ut i länder där man har abortförbud, något som resulterar i illegala ingrepp som lemlästar enormt många kvinnor och dödar runt 70 000-80 000 varje år.

      Men mitt inlägg handlar egentligen inte om abort utan om samvetsfrihet; att den enskilde individen inte ska kunna bestämma själv om vilken vård som ska bedrivas eller inte. Tänk om nästa läkare du träffar inte vill vårda någon med dina inskränkta åsikter?

      Vi har lagar i Sverige. De är till för att följas. Lyckligtvis så är dina åsikter i minoritet och eftersom vi har demokrati så kommer majoritetsbeslut att vara rådande.

      1. Poängen där var nog mer att en arbetstagare ska inte kunna vägra vissa uppgifter även om det strider mot dennes samvete, något som du själv skriver. Säg att vi får aktivdödshjälp (heter det så?) i Sverige ska en sköterska läkare tvingas utföra det? Eller om vi skulle (Gud förbjude) få dödsstraff i Sverige som administreras av sköterska/läkare, ska arbetstagaren tvingas utföra dessa?

    2. Um. Poängen var att vårda människan framför sig om man har valt vårdyrket. Helt enligt vårdtagarens egna vilja.

      På vilket sätt vårdade nazisterna människorna i utrotningsläger? Det var ju våld och tvång. Pah.

  2. Hej Åsa! Jag kan tycka att det är intressant att vårt grannland Norge har samvetsfrihet och det verkar som de gör det möjligt för barnmorskor med avvikande åsikt i just abortfrågan att ändå effektivt arbeta vidare utan att de ser några problem med det. Vi känner oss ju ofta ganska lika Norge och jag tror för det mesta att det som fungerar i Sverige kan fungera i Norge och omvänt. I den här frågan upplever jag det som att Norge kommit längre med att inkludera olika syn och jag ser inte personligen något större problem med det. Kan det inte få finnas samma plats för olika syn även i Sverige? Har vi kanske ett större behov av att tycka lika än man har i Norge?

    1. Hej Jonna!
      Vad gäller möjligheten att avsäga sig en del av sina arbetsuppgifter, något som ingår i ens legitimationsansvar. så behöver det ju inte bara handla om abort. Vi består av miljoner olika individer och lika många samveten. Jag kanske tycker det är orimligt med vård till missbrukare, att vårda rökare eller överviktiga, eller så strider mitt samvete mot samkönade relationer. Ska jag få avsäga mig att arbeta med det i så fall? Varför skulle samvetsfriheten endast begränsa sig till just aborter? Det skulle vara ohållbart. Det är därför vi har lagar och riktlinjer som styrs av vår demokratiskt framröstade Riksdag och Regering.
      Italien har sk ”samvetsfrihet” och konsekvensen är förödande för kvinnor. Läs gärna om hur det ser ut i Italien: http://www.ottar.se/artiklar/italiens-abortv-grande-l-kare-hot-mot-r-tten-till-v-rd-0

      Personligen skulle jag dessutom bli enormt provocerad av att vissa av mina kollegor ”väljer” arbetsuppgifter. Man måste kunna hantera alla arbetsuppgifter på sin klinik, annars blir det inte patientsäkert.

      Det är självklart tillåtet att ha olika syn på saker och ting, men det betyder inte att det är en rättighet att bli legitimerad barnorska. skulle vilja påstå att man är helt olämplig att arbeta om barnmorska om man inte kan hantera alla olika vårdsituationer som ingår i legitimationsansvaret.

      1. Hej igen. Du undvek ju helt min fråga om Norge. Norge som sekulariserat land måste väl vara mycket mer relevant som jämförelse med Sverige än Italien där jag tror katolska kyrkan dominerar mycket. Det är ju just intressant att se hur så lika (tror jag i alla fall) länder som Sverige, Norge, Danmark och Finland löser olika frågor och sedan lära av varandra. Det verkar som Sverige har valt en helt annan linje här än våra nära grannländer som verkar tillåta samvetsfrihet utan att helvetet verkar braka lös. Eller har det gjort det hos våra nordiska grannar?

        1. Hej Jonna! Ursäkta, inte meningen att det skulle verka undvikande.
          Som jag skrev tidigare så måste vi i sådana fall tillåta allas samveten att bestämma vad som är ok att utföra på sitt arbete eller inte. Varför skulle just abort särskiljas? Och varför skulle vi helt plötsligt låta ett, som du säger, sekulariserat land, styras av religiös fanatism? Varför ska vissa utföra arbetsuppgiften och vissa inte? Jag köper inte resonemanget att det drabbar någons samvete, man kan söka sig till ett annat arbete i fall. Vården blir inte trovärdig om dess anställda styr vad man gör på sitt jobb eller inte. Som sagt, jag kan inte se varför somliga personer skulle exluderas från vissa arbetsuppgifter för att det är psykiskt påfrestande. Det är mycket som är psykiskt påfrestande i vården.
          Norge må vara ett grannland, men deras syn på samvetsfrihet känns väldigt avlägsen. Varför skulle vi göra som Norge, om majoriteten i vårt land inte tycker som de gör där?Som tur är så delar jag även åsikt med de flesta barnmorskor i vårt land och i en demokrati får man helt enkelt böja sig för majoriteten.

          Ha en fin söndag!

          1. Hej igen,

            Såg just den här artikeln där det faktiskt verkar som om vi redan har samvetsfrihet: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/samvetsfrihet-finns-redan-i-abortlagen_4533480.svd

            Känns ju lite märkligt att vi både har det och inte har det beroende på vem som säger det. Men lagtexten verkar ju stå på samvetsfrihetens sida trots att debatten senaste tiden verkar påstå motsatsen.

            Och det känns ju spontant väsentligt mer inkluderande om vårt samhälle kan ge kvinnor rätt till abort och samtidigt ge kvinnor rätt att inte utföra abort om det strider mot deras övertygelse.

            Jag tycker du verkar vilja bestämma väl mycket över vad din arbetskamrater ska göra och att alla ska göra exakt lika. Känns mycket bättre att kunna anpassa arbetsuppgifter så att så många som möjligt, inte bara mer än 50%, blir nöjda.

          2. Hej igen Jonna!
            Vi kommer helt enkelt inte tycka lika i den här frågan. Att fundera över hur det funkar i Norge känns oväsentligt, om Norge inför något som försämrar en professions kompetens eller kvinnors rättigheter så är det inget vi ska ta efter i Sverige.
            Jag återkommer till att samvetsfrihet inte handlar endast om abort utan just vad ens eget privata samvete känner och önskar. Således bör vi också i och med ett införande av samvetsfrihet också tillåta andra samvetskvals motvilja att utföra vissa uppgifter, och det blir helt orimligt att vården ska styras av enskilda individer. Snarare får den enskilda individen rätta sig efter vad som passar ens samvete; vilket yrke är lämpligt för mig?

            Sanningen är ju att det inte handlar om att jag personligen ska bestämma eller inte, utan om att en majoritet faktiskt håller med mig. Om vårdens professioner, som ju har erfarenhet av hur verkligheten ser ut, inte ställer sig bakom samvetsfrihet så finns det väl skäl att lyssna till dem? Varken Vårdförbundet, Svenska Barnmorskeförbundet eller Sveriges Läkarförbund sympatiserar med samvetsfrihet och merparten av våra förtroendevalda politiker gör det inte heller.

            Om man nu har en sorts inneboende önskan om att arbeta som just barnmorska fast man inte klarar av arbetsuppgifterna som yrket medför i sin legitimation och etiska kod, så har man valmöjligheten att söka sig till ett land där man inte behöver full kompetens, t ex Norge.

  3. är det någon härinne som faktiskt är medveten om att samvetsfrihet inom vården redan är inskrivet sen många år tillbaka?

  4. Ett 17–18 veckor gammalt foster börjar utveckla en länk mellan nervcellerna i ryggmärgen och hjärnan.Vissa studier visar att fostret svarar på smärtgenererande yttre stimuli redan från vecka 19. Enligt min mening betyder ett medvetande, om än under utveckling, att fråga är om en individ. Och om man är en individ anser jag personligen att ingen människa ska tvingas att bringa denne om livet. Åtminstone efter v 18 (nästan hälften av dessa aborter görs dessutom inte pga medicinska skäl fara utan pga sociala skäl) anser jag att en bm bör få välja om h*n ska behöva abortera. Jag bortser här helt från skenargument (ursäkta ordvalet) om att ’då måste man ju tillåta folk att vägra ge blodtransfusioner eller behandla rasister och rökare etc på grund av övertygelse’ eftersom jag personligen anser att dödandet av ett foster är på en helt annan planet än alla andra sk samvetsfrågor.

    Min personliga åsikt.

  5. Hej Åsa
    Du har så klart en poäng med ditt resonemang, även om jag inte håller med. Några saker som jag vill kommentera är:
    1. När du skriver ” Vården vi driver skall vara ….” Så radar du upp en hel del saker, bla vetenskaplig, vilket är självklart. Men du får det att låta som vård i alla dess former skulle vara befriad från etiska spörsmål, som om allt är svart eller vitt. Och att den ”sanning” som vi demokratiskt beslutat är slutgiltig och aldrig mer för ifrågasättas. Frågan om samvetsfrihet bottnar ju i just en sådan etisk problematik.
    2. I ditt inlägg 3 maj insinuerar du att alla förespråkare för samvetsfrihet skulle bottna i religiös fanatism, vilket jag tycker är en helt horribel uppfattning.

    Som sagt, du har vissa poänger, men du uppfattas mer som en frontsoldat i en skyttegrav som inte är intresserad av dialog när du klampar omkring på detta delikata område.
    Niklas

  6. Heja Åsa, viktigt och bra inlägg!

    Angående jämförelsen med Norge så är det väl så att det blivit väldigt svårt för kvinnor i vissa regioner att få säker abortvård – de tvingas resa långt för att personalen i vissa distrikt har börjat arbetsvägra vissa uppgifter. Vården man har tillgång till ska ju inte vara beroende av var i landet man bor…

    Det är ju som du säger, ingen tvingar någon att söka jobb som barnmorska. Gör man det valet får man stå sitt kast. Det finns många andra jobb inom vården man kan utbilda sig till om man inte vill utföra just abortvård.

  7. Oj, du måste ha haft en väldig otur som har haft alla dessa kollegor som har åberopat samvetsfrihet för att inte vårda homosexuella och allt vad du nu rabblade upp, eller hittade du på? Att utföra abort kanske för vissa är som att operera bort blindtarmen, men knappast för alla de kvinnor som genomgår det. Människor har ofta på något sätt fäst sig mer vid foster än blindtarmar. I den här frågan ligger en gigantisk ideologisk/politisk dimension, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av din ton. Det kan för vissa vara ett etiskt dilemma att bryta mot ”att inte skada ” principen. De som brottas med detta drivs säkert ofta av dygdetiska motiv, kärlek till livet, och skall väl inte behöva blandas ihop med hatiska rasister och annat ondskefullt. Du har flera bra argument, men jag tycker att du kunde unna dig en dos ödmjukhet i den här frågan, annars gör du dig bara fånig.

  8. Håller helt med Åsa. Att börja tillåta att vården bestämmer över patienten kan ge katastrofala konsekvenser. Om någon inte vill rädda livet på en skadad brottsling, ska den slippa det då? Den person ovan som jämför med nazismen bör ha klart för sig att det är ett sånt samhälle som skapas om en liten grupp ska bestämma över vilka som de ska vårda eller inte.
    Det kan inte handla om personliga värderingar utan om vårdtagarens rätt till lagstiftad vård och hjälp.
    Att jämföra med Norge känns befängt, vi ska vara stolta över att vi är ett av världens mest demokratiska samhällen.

    1. Hallå?! (Ursäkta). Varför handlar debatten om samvetsfrihet här om att någon kanske inte skulle vilja hjälpa en person bara för att man inte tycker om den personen? Det är rent hypotetiska påståenden, och dessutom är det olagligt att diskriminera. Var har ni fått er religionsundervisning ifrån- kvällstidningarna?! Är alla religiösa människor alltid de mest ondsinta och vedervärdiga människor som finns som inte vill annat än neka människor vård? Debatten blir oärlig och osaklig. Kan någon tala om för mig hur viljan att bevara livet (foster), hur mycket man än tycker att aborträtten skall värnas, kan leda till ett nazistiskt samhälle?! Diskriminering kan göra det. Era osakliga och osanna beskrivningar av de som inte har samma åsikt som er (propaganda?) kanske också . Det är inte värdigt en debatt i vårdförbundet. Jag tycker ni har flera jättebra argument, även om jag kanske har en annan åsikt just nu. Era lögner och felaktiga beskyllningar försvagar dem bara. Det finns en skillnad i att diskriminera och att tycka att det är jobbigt att abortera ett foster som uppför sig och ser ut som ett barn. Därför handlar samvetsfrihet om abort och inte om diskriminering. Då tycker jag i ärlighetens namn, demokratins namn och vetenskapens namn, att debatten kan få handla om det också. Vad skulle era religiösa patienter tycka om de fick höra era märkliga anklagelser och generaliseringar? I ett civiliserat samtal behöver man inte svartmåla motparten med lögner (som nazisterna gjorde) utan kan hålla sig till välgrundade argument och diskutera kärnfrågan! Tack

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

Följ avdelning Örebro i sociala medier!