Borde jag inte bara vara nöjd?

Jag har utbildat mig på två universitet, haft två hejdundrande examensdagar och är stolt innehavare av två yrkeslegitimationer utfärdade av Socialstyrelsen.

I mitt arbete som sjuksköterska och barnmorska får jag lindra, behandla och stötta. Jag möter människor i djupaste livskris , i dödens väntrum, uppfyllda av sorg och saknad. Jag möter människor i de största livsögonblicken, omgiven av glädjetårar och lyckorus.  Att min kunskap, mina ord och min framsträckta hand kan ge en annan medmänniska en stor betydelse gör mig varm i själen och lugn i hjärtat.

”Jag jobbar med vård. Jag är sjuksköterska. Jag är barnmorska”. Det låter så vanligt, så ordinärt och faktiskt lite tråkigt.  Men det är så mycket mer än ord någonsin kan beskriva. Värmande ord från de jag vårdat eller tacksamma blickar från anhöriga får mig att växa som människa – det är något alldeles fantastiskt att kunna ge till andra när de har det svårt. Jag har uppnått mycket genom mitt arbete, genom mina yrkeslegitimationer. Det går inte att värdera i pengar när ett barn föds, när en svårt sjuk får skrivas ut från en långvarig sjukhusvistelse, när den plågade  får smärtlindring och anletet ser fridfullt ut.

Jag är utbildad för att dela liv och död, smärta och sorg och glädje och lycka med dig och din familj.

Borde jag inte  bara  vara nöjd?

Varför är jag inte det då?

Trots att jag delar människors mest intima och nära stunder i livet, och trots att jag känner deras tacksamhet så upplever jag en bristande respekt, en bristande respekt från samhället, ett samhälle som förväntar sig att jag ska vara just nöjd för att jag har ett sådant fantastiskt yrke.

Varför skulle jag vara nöjd med det?

Jag förväntar mig att samhället ska ge mig goda skäl till att jag ska vilja arbeta med ett jobb som har så stor betydelse för dess invånare. Ett fantastiskt yrke borde väl rimligtvis ha bra betalt och en så pass stor respekt att jag ska kunna kombinera ett heltidsarbete med en familj och fritid utan att vända ut och in på mig själv?

Mina arbetsuppgifter må vara fantastiska. Men för att jag ska vara nöjd så vill jag också att det återspeglas i mitt lönekuvert och i mina villkor.

Åsa Mörner

Dubbellegitimerad styrelseledamot i Vårdförbundet,Örebro