Lucka nummer 13-Helgon i vitt

På 300- talet levde en flicka på Sicilien vid namn Lucia. Hon var djupt troende och avgav i unga år ett kyskhetslöfte. Hennes rika mor lovade dock bort henne till en friare, samtidigt som modern själv blev svårt sjuk. Lucia hade talat med sin Gud, som hjälpte henne att bota hennes moder. Lucias mor lovade då sin dotter att inte gifta bort henne, något som förgrymmade friaren. Den sårade friaren skvallrade om Lucias kristna tro för kejsaren, som tillfångatog flickan och torterade henne, eftersom den kristna tron var förbjuden. Väl i stadens fängelsehålor försökte Lucia, med sin godhet att förse de fängslade med mat, och för att kunna bära så mycket som möjligt, fäste hon ljus i håret för att kunna se i mörkret. Den stackars flickan dömdes att bli prostituerad på stadens bordell, men en gudomlig kraft bromsade vägen dit, och trots svår tortyr och misshandel med utstuckna ögon och ett svärd genom halsen, så överlevde Lucia till den sista smörjelsen var given.

Vår sed i Sverige är att fira Lucia. Vi klär oss i oskuldens färg, har blodrött band om midjan och ljus i håret. Det är vår kultur och en del av vår kristna tro, vare sig du är troende eller inte. Läste vid något tillfälle att Luciafirandet håller på att dö ut på vissa orter. Man är helt enkelt inte intresserad av att ”hylla något kristet helgon” och pga bristande intresse så ställs luciatågen in.
Kultur, religion, seder och vanor; de kan vara viktiga att bevara- de är en del av en människas ursprung och personlighet. Vi har många olika religioner och kulturer i vårt land, något vi ska vara stolta över! Vi behöver hjälpas åt att bevara många av dem, tex Lucia, som en del av vårt historiska arv.
Men det finns seder och vanor som vi ska motarbeta starkt. Liksom Lucia upplevde, så utsätts människor fortfarande, 2000 år senare för förföljelse och misshandel pga av sin tro, tom i vårt ”trygga” land. Har vi inte lärt oss något? Min egen starka övertygelse är att så länge man inte skadar någon annan och bemöter de som inte tycker som du med respekt, så ska man själv bemötas med respekt.

Inom sjukvården möter vi dagligen människor med olika tro och livsåskådningar. Vi måste möta dem med ett öppet sinne; det ingår i vår profession och vår yrkesetiska kod. Men vi styrs inte av enskilda individers synsätt; vi styrs av lagar, författningar och vår yrkeslegitimation. Min personliga värdering ska inte lysa igenom när jag behandlar en patient eller ger råd och stöd.

Diskussionen är högaktuell i och med debatten kring ”samvetsfrihet”. Att ens blanda in ordet ”samvete” känns galet, vi måste släppa våra personliga värderingar och agera utifrån vetenskap och lagar, självklart hand i hand med empati. Det finns så många olika trosuppfattningar och levnadssätt men som personal och yrkesprofession så måste vi lägga det åt sidan och förlita oss på mer neutrala riktlinjer och förordningar. Hur skulle det se ut om den kvinnliga undersköterskan vägrar tvätta den manliga patienten, om sjuksköterskan vägrar koppla blodtransfusionen, om barnmorskan vägrar förskriva preventivmedel eller om kirurgen vägrar operera en rökare? Vems värdering betyder mest?

Fira jul, Hanukkah eller Eid al-Fitr. Köp julgran, tro på Karma, ägna dig åt Chakra. Eller tro på Robert Lind i Kramfors. Men inget av detta ska styra hur du agerar i ditt yrke, eller kontrollera vilka arbetsuppgifter du ska utföra. Om det ingår in din utbildning, i din yrkesetiska kod och i de grundläggande kraven som din profession kräver för att du ska få din yrkeslegitimation; ja då är det bara att lägga sina personliga värderingar åt sidan. Eller söka ett annat arbete.

Idag ska jag njuta av Lucia, bli tårögd av vacker stämsång och låta julefriden sänka sig över mig.

”Så mörk är natten i Sjukvårdens Kris,

men se då nalkas en barnmorska.

Hon kommer med info om preventiv,

hon kommer med hälsning om graviditet.

Hon vägleder, stöttar och hjälper.

I mörka nattpasset på USÖ,

vi hälsar på syster Sofia,

hon kommer med antibiotika,

hon kommer med smärtlindring, värme och mod,

Hon kommer trots underbetalning  …” (melodi: Så mörk är natten i Midvintertid..)

 Åsa Mörner
Leg barnmorska med ett samvete och en yrkesetisk kod