Lucka nummer 8- Demokrati

Förra veckan har till stor del handlat om den budget som Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet lagt fram i Sveriges Riksdag. Skulle den gå igenom eller skulle Sverigedemokraterna (SD) välja att gå utanför praxis och fälla hela budgeten och istället lägga sina röster på den budget som Alliansen lagt fram.

Svaret blev fälld budget med regeringskris och extraval som följd.

Debatten både före och efter beslutet har i mångt och mycket handlat om ansvar.

Alliansen tycker att det är statsministern och regeringens ansvar att se till att den budget som läggs fram får tillräckligt med stöd i riksdagen. Regeringens företrädare med statsminister Stefan Löfven i spetsen tycker å sin sida att Alliansen skulle ta ansvar genom att agera på annat sätt än som som gjordes och att SD agerat helt oansvarigt gentemot väljarna genom att inte följa den praxis som funnits sedan länge att om det egna budgetförslaget faller lägger man ner sina röster.

SD å andra sidan tycker att deras val att fälla budgeten är det mest ansvariga för Sveriges framtid.

SDs främsta argument till att de valde att fälla budgeten verkar vara att ingen vill prata med dem. Att det känner sig mobbade och att de inte får komma in i samtalen och att deras åsikter (som företräder 13 % av landets väljare) inte tas på allvar. Den vikarierande partiledaren Mattias Karlsson liknade den hela med att om man sitter på en buss och föraren somnar ska man enligt praxis sitta still och inte göra något, men att SD istället väljer att föra så mycket oväsen och ringa i så många varningsklockor de bara kan för att det inte ska gå åt skogen. Karlsson säger också att detta är ett principbeslut och att de tänker fälla alla kommande regeringar om inte de tar hänsyn till deras krav i invandringsfrågorna.

Sammantaget kan jag tycka att det som blev kvar är en enda röra av orden ansvar och oansvar. Vem är egentligen ansvarig och vem är egentligen oansvarig? Antagligen finns det oändligt många svar på de frågorna.

Jag kan inte tänka mig att det är lätt att vara politiker i dagens samhälle. Media bevakar allt och om du inte själv väljer att snabbt meddela dina åsikter kommer någon annan att göra det i ditt namn. Nyhetsbruset är öronbedövande och det är inte lätt att hänga med i alla turer.

Men det jag tänker att en politiker i första hand borde göra är väl att försöka påverka och influera andra med deras åsikter. På så vis vinner man gehör för sina egna tankar och åsikter.

Men då måste man ju prata med varandra, debattera, föra dialog och samtala…

Vårdförbundet är en partipolitiskt obunden organisation. För att få ut våra åsikter måste VI samtala och föra dialog med arbetsgivarföreträdare, medlemmar men även med politiker.

Här i Vårdförbundets Örebroavdelning tog vi på våra verksamhetsplaneringsdagar, i höstas, beslutet att vi ska prata med ALLA partier. Alltså även med SD. Trots att det partiets värderingar står långt från Vårdförbundets.

Vårdförbundets vision för 2018 är att vi leder ett paradigmskifte där bland annat allas lika värde och där jämställdheten mellan män och kvinnor präglar välfärden.

I den visionen finner jag alla argument FÖR att ta debatten med ALLA partier. Hur ska vi annars kunna nå ut och påverka andra?

Jag är otroligt stolt över att vi i avdelning Örebro valt den vägen. Det är vårt sätt att ta ansvar.

 

Marcus jul  Marcus Folkö Müntzing

legitimerad sjuksköterska och styrelseledamot avdelning Örebro

Följ avdelning Örebro i sociala medier!