Gästblogg: Internationella sjuksköterskedagen!

Sjuksköterska, mitt yrke…

Dörren öppnas och jag tar hissen upp till avdelningen där jag jobbar som sjuksköterska. Jag tar på mig rollen som sjuksköterska, ansvaret för människan och funderar på vad som händer på jobbet idag? Ett jobb som aldrig kan planeras, ett jobb där jag vet att jag lämnar över när dagen är slut. Ett jobb där jag är nöjd över att kunna hjälpa de behövande.
Vad gör en sjuksköterska? En vanlig dag på jobbet börjar med att dela mediciner, under tiden ska man vara flexibel. Telefonen kan ringa eller patienten larmar och behöver hjälp eller en kollega vill ha ett handtag i omvårdnaden och ronden börjar snart, förhoppningsvis har man delat ut alla mediciner…
Ett jobb där jag ständigt är på språng, där man måste säga nej för att prioritera det viktigaste samtidigt inte känna skuld för att man inte kan hjälpa till på en gång. Hur ska man då prioritera sig själv på sitt jobb?

Prioritera är viktigt ord, vad ska jag göra först? Hjälpas åt är ett viktigt ord. Kommunicera med varandra är viktigt om det överhuvudtaget ska fungera. Allt som händer en dag på avdelningen kommer fram till ansvarig sjuksköterska som ska dokumentera föra det vidare till andra yrkeskategorier, patient och anhöriga. Allt går via sjuksköterskan som är ett centrum, en viktig yrkeskategori där all viktig information lämnas där ansvaret blir att sprida det vidare.

En sjuksköterska är ” spindel i nätet”, medicinsk ansvarig. Ansvarig för patientsäkerheten, hjälper till i omvårdanden, samarbetar med läkare, bedömer patientens tillstånd innan läkare kontaktas, svarar i telefon, dokumenterar, tar hand om anhöriga, handledare, ledare och så mycket mer. En sjuksköterska har det yttersta ansvaret för att en avdelning ska fungera. Kan man klara sig utan sjuksköterska på en vårdavdelning?

Lön? Har vi rätt lön? Ofta hör vi att” vi är för många”. Men vi behövs och vi behöver vara många. När ska de som bestämmer inse att vi har universitetsutbildning där vårt yrke är viktigt för att vården ska överhuvudtaget fungera. Därför ska vi värderas rätt för vår kompetens och kunskap.

En dag stod jag vid medicinvagnen en undersköterska kommer från vänster och drar i ärmen för hon behöver hjälp att vända en patient i samma sekund kommer en läkare från höger och drar i andra ärmen, något stressad och vill sätta igång med ronden. Jag går först åt vänster, sen åt höger och sen stannar upp. Det är precis så det känns varje dag. Ständigt dragande åt alla håll. Är man inte viktigt då?

Hissdörren stängs och dagen på avdelningen är slut. Sjuksköterskerollen lämnar jag tills nästa dag. Jag känner viss förtvivlan över min lön där jag inte är värderad över att vara viktig.
Men nöjd att ha hjälpt människan som behöver min kompetens. Ändå nöjd och stolt att vara sjuksköterska, mitt yrke.

Sanda Mulalic, Sjuksköterska avdelning 96, USÖ