Alla förtroendevalda inom Vårdförbundet bör ta sig en funderare…

När den första, och kanske andra medlemmen beskriver att de gått ur Vårdförbundet pga dåligt bemötande tänker jag att ”Jaja, det blev säkert något missförstånd” eller ”Jaja, det var säkert någon fråga som vi inte kunde hjälpa till med, eftersom det handlade om Försäkringskassans ersättning, eller nåt”.

Men när över 15 personer beskriver ungefär samma sak för mig så har vi problem. Verkliga sådana.

Vårdförbundet ska bemöta sina medlemmar med respekt, oavsett vad saken gäller, alltid. Vi måste vara tydliga, trevliga och professionella – oavsett hur dålig dag vi har. Om man känner att man inte borde svara i telefon just den här dagen så är det kanske bättre att låta någon annan göra det. Eller att be att få ringa upp vid ett annat tillfälle.

Om vi ska bli världens bästa förbund så MÅSTE vi ALLA fundera över detta. Varför upplever så många att de får ett dåligt bemötande, eller inte får den hjälp de behöver?

Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att vi har för dålig kunskap om bemötande, för dålig kunskap om vad medlemmen faktiskt vill ha av oss och dålig kommunikation.

Vi behöver anpassa medlemsskapet så att det passar alla våra medlemmar. Vi måste modernisera oss och möta människor där de är.

Framför allt behöver vi ta oss en funderare på vem som ska göra vad i förbundet. Är alla lämpliga att möta medlemmar? Skall alla arbeta med våra politiska frågor? Ska alla sitta och förhandla? Ska alla hålla i utbildningar?

Eller bör vi göra som vi lär? Rätt person på rätt plats i rätt tid?

Jag bara undrar…