Arbetet slutfört…eller är det nu det börjar?!

Arbetsgruppen som jobbat med Idéburet ledarskap och förtroendemannarollen är nu klara med sitt arbete och rapporten är slutförd. Men det är NU arbetet tar vid på riktigt. Det är dags att ta avstamp och ett kliv in i framtiden för att Vårdförbundet ska vara det allra bästa och självklara förbund för våra fyra professioner.

Vi har lämnat in vår rapport till förbundsstyrelsen som ska ta ställning till vårt arbete innan det är dags för kongressen i maj 2014. För att nå det resultat vi gjort har vi läst litteratur om idéburet ledarskap, vi har träffat medlemmar runt om i landet samt förtroendevalda i olika verksamheter både i privat och offentlig sektor. Vi har mött chefer som arbetar både i landsting och kommun samt förtroendevalda som med sitt engagemang fått igång medlemsaktivism.

Det har varit en stor förmån att få arbeta med alla som ingått i vår arbetsgrupp. Vi har alla olika erfarenheter av engagemang i Vårdförbundet och våra verkligheter skiljer sig från varandra både yrkesmässigt och geografiskt. Jag har lärt mig enormt mycket av hur olika det ser ut i dagens Vårdförbund beroende på vart man befinner sig just nu. Jag är tacksam som fått denna möjlighet och jag kommer att bära med mig dessa möten och härliga människor under lång tid framöver. Vår processledare Ulrika Eklund har varit fantastisk och tålmodig med oss för det har varit svårt att inte hamna i nuet och hur det är idag. Vi har alla fått hjälpas åt att släppa dagens Vårdförbund för att kunna tänka nytt och hur det skulle kunna vara.

Vi har diskuterat, resonerat, mejlat, vänt på många stenar, varit överens för att senare vilja ändra oss. Det har varit kort om tid och stundtals har arbetet känts övermäktigt och tvivlen kommit ”hur ska vi hinna med detta och kommer vi få en slutrapport som vi alla kan stå för?”. Vi har alla jobbat på med våra vanliga jobb och uppdrag och parallellt försökt göra det allra bästa av det förtroende vi fått att jobba ed detta. Men nu är vi här och det känns väldigt bra att lämna ifrån sig en rapport som vi hoppas kan vara en del av det som ska göra Vårdförbundet till det allra bästa förbund.

Ständig rörelse

Gruppen jobbar på och jobbar vidare med det uppdrag vi fått: Förtroendevaldarollen och det idéburna ledarskapet.

Det vi i gruppen lämnar ifrån oss till förbundsstyrelsen i oktober önskar vi ska kunna utgöra en del av grundstenarna till framtidens Vårdförbund, det som vi tror kommer att sjösättas efter kongressen i maj nästa år. Att allt händer efter kongressen är ju inte hela sanningen för ständigt sker förändringar och förbättringar i Vårdförbundet. För att ta ett exempel nämner jag Vårdförbundet Direkt som strax startar upp.

En idéburen organisation som Vårdförbundet behöver förändra och utveckla sin organisation kontinuerligt. Just detta med ständig rörelse och utveckling kännetecknar den idéburna organisationen. Om inte utveckling sker dör organisationen och i det läget spelar det ingen roll hur vackert och tydligt det står i stadgan om ändamålet, meningen med föreningen/organisationen.

I Vårdförbundet tar vi tillsammans utgångspunkt i de fyra professionerna och bygger därifrån vår organisation som är partipolitisk obunden men fylld av vilja och idéer om vården och professionerna.

I och med att vi tillsammans skapar tillfälle för dialog och diskussionen om olika frågor skapas processer som ändrar uppfattningar. Detta leder till möjligheter för en ny/annan ordning än den befintliga, vilket kan leda till att invanda mönster och arbetssätt hotas. Det kan helt enkelt bli lite kaos.

Vi i arbetsgruppen vänder och vrider på den uppgift vi har fått av förbundsstyrelsen. Vi tar med alla de bidrag vi fått från möte med medlemmar och förtroendevalda. Vi begrundar litteraturen. Vid arbetsgruppsmötena diskuterar och argumenterar vi. Vi lyssnar, sammanfattar, skriver och bollar idéer.

Gruppmedlemmarna drivs av Vårdförbudets idé. Vi är ledare i en idéburen organisation och arbetar för ett förslag som ska vara hållbart in i framtiden, långt efter det att vi nått Vision 2018.

Men ibland är det kaos. Kaos i mina tankar, kaos i gruppen. Vid de tillfällena passar fysikern James Crutchfields ord som jag hittade i boken Ledarskap i idéburna organisationer av Sven Nygren:

Det är på randen av kaos,
På gränsen mellan ordning och kaos,
Som det verkligen händer.
Det är där nya strukturer uppstår.

/Ragnhild Karlsson

Vara nära

Vi har pratat om att Vårdförbundet måste finnas NÄRA sina medlemmar. För mig har alltid det varit en av den viktigaste frågan när jag tackade ja till att kandidera till avdelningsstyrelsen i Västerbotten.

I min presentation står det att vi måste arbeta närmare medlemmarna och det ska inte finns något glapp mellan en avdelningsstyrelse och medlem. Ju längre vi i arbetsgruppen kommer i våra diskussioner, litteraturstudier, möten med medlemmar och egna arbetsmöten så grubblar jag på vad det är som gör att denna fråga överhuvudtaget ska behöva ställas.

Nära medlemmen. Vad innebär det? Vårt mål är att det ska finnas förtroendevalda på varje arbetsplats och med det och alla medlemmar så är ju Vårdförbundet nära. Jag vill inte att det ska finnas något vi och dom utan det ska vara VI! Det är ett stort arbete och jag vill av hela mitt hjärta att vi skapar en organisation som gör att vi alla känner att VI är Vårdförbundet.

Under en övning som arbetsgruppen gjorde på Förbundsrådet blev det väldigt tydligt att vi som har förmånen att arbeta på facklig tid, är kongressombud eller sitter i en styrelse ser allt så självklart och går fram längs vägen medan vi glömmer bort att stanna upp, vända oss om för att få med alla medlemmar mot de mål vi är på väg mot. När vi lyckats med det då är vi EN organisation och ett gemensamt Vårdförbund tror jag.

Vi i arbetsgruppen har vänt och vridit på många begrepp vilket har varit nödvändigt för att komma dit där vi är idag. Nu i höst möts vi igen och ska då fortsätta arbeta och definiera uppdraget vi har fått äran att jobba med.

Idéburet ledarskap

Att idéburet ledarskap är svårare än att leda ett företag tror jag stämmer och som Peter Örn säger i ”Ändamålsparagrafen” att det idéburna ledarskapet i så hög grad bygger på förtroende.

Jag förundras då över att många engerade förtroendevalda i Vårdförbundet inte riktigt vet om de är idéburna ledare och inte vet vad som menas med det. Upplever att detta gäller både förtroendevald på arbetsplats och med facklig tid. Detta är en viktig fråga och jag tror att vi måste prata mer om det.

Våra grundutbildningar för förtroendevalda ser väldigt olika ut runt om i landet både vad gäller innehåll och tidslängd. Förstår också att det råder olika delegationsordningar trots att vi ska vara ETT förbund. Här pågår nu ett arbete där tanken är att det ska finnas likheter i utbildningarna och jag tror vi att vi måste prata mer om idéburet ledarskap och vad innebär det för dig och vår organisation.

Vi i arbetsgruppen har haft förmånen att träffa en av de förtroendevalda BIVA-sjuksköterskorna i Lund och när vi hörde henne berätta om deras situation och kamp så tyckte hela gruppen att hon är en idéburen ledare. Själv såg hon sig inte som det.

Förtroendevalda och engagerad medlem

Ta dig tid att fundera över, vad du tycker står för engagerad medlem

  • Är den medlem som kontaktar oss, som har valda uppdrag, oavsett om det handlar om lönecoachning eller något annat, en engagerad medlem?
  • En idéburen ledare? Är den medlemmen som skriver avvikelser på sin arbetsplats engagerad?
  • Är medlemmen som slår vakt om återhämtning och tar ut sin rast, engagerad?
  • Är medlemmen som varit förtroendevald och som nu coachar medarbetare på sin arbetsplats, en engagerad medlem? För mig känns det idag självklart att det kan vara så, eftersom det är i vardagen vi har möjlighet att påverka.

Hur värderar organisationen och vi som är valda utanför det lokala rummet, den lokalt valda tillsammans med medlemmar på arbetsplatse? Ser vi dem som den naturliga och absolut viktigaste länken i organisationen?

Jag anser att förtroendemannarollen behöver förändras.  Och för att organisationen Vårdförbundet ska vara självklar innebär det att organisera organisationen efter behoven, inte tvärtom.

En tanke kan vara att vi som är förtroendevalda utanför det lokala rummet borde se oss mera som samordnare. Vi behöver flera mötesplatser i samma form som de Open Space-möten som arrangerats i vår. Jag tycker att den bilden är målande för hur vi kan driva och utveckla organisationen framåt. Nationella möten med tomma rum som fylls av de som finns i ringen.  Det är sådana möten, tänker jag,  som sätter vår organisation i rörelse framåt. Jag tror att det i allra högsta grad skapar en känsla av gemenskap och att det är vi medlemmar som är Vårdförbundet.

Jag vill avsluta med några kloka ord som jag hittat i någon bok och som jag tycker är mycket tänkvärda och viktiga .

”Alla stora upptäckter och framsteg har gjorts utifrån en villighet att inse att man inte har haft rätt hittills, att lägga alla rätt åt sidan och tänka om”

Det här med förtroendetid

Att få den stora förmånen att vara förtroendevald i den organisation jag känner sådant engagemang för är stort. Att få möjligheten att påverka och kunna leda våra fyra professioners yrke och villkor är en utmaning men också väldigt givande och drivande. Ofta kommer vi i diskussioner ”vad är facklig tid och vad är förtroendetid?” Kan jag kompenseras för allt engagemang och tid jag lägger på helger och kvällar? För mig är svaret självklart, men jag upplever att det inte är riktigt så för oss alla.

På nationaldagen 6/6 i år hade jag den stora äran att få delta på sjuksköterskeexamen där våra nya kollegor firade en stor och händelserik dag. Jag och min kollega skulle dela ut stipendium för bästa C-uppsats. Det var en otroligt härlig stämning med mycket jubel, glädje och vi avslutade den med att höra fyra tjejer sjunga ”Du gamla du fria” accapella. Det var så vackert och stämningsfullt och inte ett öga var torrt.

Innan denna dag pratades det en hel del om jag och min kollega skulle kompenseras för den tid vi var där. Åsikterna gick isär men jag lade inte större vikt vid det utan åkte med glädje till aula Nordica och mötte alla dessa glada blivande kollegor. När jag senare på kvällen läste ett inlägg på vår facebooksida där en av studenterna skrev :

” Jenny & Jenny: Tack för att ni deltog och gjorde vår ceremoni så vacker och minnesvärd”

- då vet jag att vi gjorde rätt och jag behöver ingen som helst ledig tid tillbaka.

Hur tänker du kring förtroendetid och att bli kompenserad? Finns det tid som det känns lättare att dela med dig av?

Vårdförbundet nära medlemmen

Inger Sävlind

Jag är en av dem som deltar i gruppen ”Idéburet ledarskap och förtroendemannarollen”. Det finns många frågor som engagerar min tankeverksamhet och nya uppstår, allt eftersom processen (som startade fysiskt  i början av året) fortgår.

I samband med Open Space mötena, medverkan i förbundsrådet och i våra dialoger har ”Vårdförbundet nära medlemmen” blivit en kärnfråga för mig och det känns viktigt att vi klargör vad vi menar meddet. Min tolkning och tanke är att förändring av organisationen krävs för att Vårdförbundet ska vara en organisation i rörelse och vara en del av –nära medlemmen- vardagen på arbetsplatsen. Det borde få till följd att vi får bättre förutsättningar för att utveckla våra villkor och att värdet av våra professionerskompetenser och kunskaper bättre kan synliggöras, tänker jag.

Frågan som blir relevant och som vi alla behöver tänka på är ”Hur ska vi kunna förbättra något utan närhet?”

Förtroendevald eller medlem? Vari består skillnaden?

Kan jag vara förtroendevald i flera mandatperioder i sträck?

Kan vi bli engagerade medlemmar efter förtroendevalt uppdrag som är tidsbegränsat?
- Jag tror att det skulle fungera, om vi har viljan.  Kanske ett uppdrag som vald, inte ska vara mer än högst tre mandatperioder i sträck, därefter paus, för att eventuellt åter ställa sig till förfogande efter uppehåll på minst en mandatperiod. Efter avslutat uppdrag borde det vara naturligt att organisationen är organiserad så att engagemanget tas till vara på arbetsplatsen. Jag kan vara mentor för ny förtroendevald, medlemscoach eller annat.

När det gäller att ta vara på kompetens och kunskap i organisationen så behöver vi våga tänka utanför ”förtroendevalda-boxen” som den ser ut idag. Vi kanske ska fundera över förtroendevalds uppdrag och förtroendeuppdrag och se dem ur olika synvinklar? Jag kanske kan ha ett förtroendeuppdrag genom att vara medlem utan att vara vald?

Vad tycker ni?

Våga förändring

Att förbättra, förändra borde vara –  och ÄR positivt. Vi vill att vår organisation ska vara den bästa självklara att vara med i för våra professioner barnmorska, biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska och sjuksköterska. För att följa med i utvecklingen av det måste vi som organisation också hänga med övriga samhället.

Att våga förändra är ett stort steg. Att ställa sig själv utanför organisationen och försöka se på den med andra ögon…, med de ögon vi medlemmar i Vårdförbundet ser. Jag funderar många gånger på

”vad händer med mig om vi förändrar rollen som förtroendevald? Kan jag fortsätta med mitt engagemang om förutsättningarna förändras och hur?”

Jag tror att vi som förtroendevalda med stort brinnande intresse lätt hamnar i det som är ”nu” och att en rädsla finns att våga förändra vissa saker då det påverkar oss själva.

 Engagemang

Jenny Olsson

Jag blev förtroendevald nästan på en gång då jag blev legitimerad sjuksköterska 1998. Jag har haft ett brinnande intresse och engagemang och försökt påverka mina och mina kollegors villkor redan när jag klev genom dörrarna på Norrlands Universitetssjukhus.

Till mitt stöd fick jag möjlighet att gå en gedigen och mycket bra utbildning via Vårdförbundet. Jag blev på olika sätt stärkt i min roll av dem som var valda i styrelsen i Västerbotten. När jag nu har fått förmånen att arbeta 100% fackligt och är styrelseledamot i avdelning Västerbotten försöker jag sprida och delge min kunskap och min vilja till förbättring. Jag funderar ofta över hur kan vi i Vårdförbundet organisera oss så att vi som man uttrycker det så bra i boken ”Idéburet ledarskap” ska göra med och inte göra åt? Det är så lätt att som förtroendevald med facklig tid ta över, i viljan att hjälpa och stötta den enskilda medlemmen eller kollektivet. Men är det rätt?

Vår arbetsgrupp hade förmånen att vara med på Förbundsrådet 4/6-13 och på förmiddagen pratade vi om medlemsaktivism och vikten att vi hänger med och go with the flow! Jag tror starkt på detta för det vår allra största drivkraft och styrka. Men för att få det att fungera måste vi finna former för att hänga med. Vi kan inte säga åt våra engagerade medlemmar som fått nog att vi måste vänta tills vi har tid och möjlighet. Vi måste rigga vårt arbete så att det går att vi kan släppa, delegera bort annat eller på något sätt prioritera här och nu.

Jag kommer skriva mer om det i nästa blogginlägg!

–Vad innebär det för dig att vara idéburen?

Nicklas Wing

Nicklas Wing, leg. sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet och en av deltagarna i projektet om förtroendemannarollen, berättar om hur arbetet går framåt. –Vad innebär det för dig att vara idéburen? Är du det? frågar sig Nicklas.

Texten publicerades 16 maj på vår webbplats under rubriken ”Arbetet fortskrider”

Idéburen organisation, idéburen ledare – detta var nya begrepp för mig då jag ansökte om att få vara med i arbetsgruppen som skulle arbete med förtroendemannarollen i Vårdförbundet. Allt eftersom jag har läst igenom litteratur på området och de dokument som producerats för Vårdförbundets räkning så har bilden början klarna kring det här begreppet.

Vad innebär det för dig att vara idéburen? Är du det?

Skälet till att jag ansökte om att få vara i gruppen var för att jag gick igång (och fortfarande går igång) på att utveckla oss som facklig organisation så att vi ger våra förtroendevalda de allra bästa förutsättningarna för att utföra sitt/mitt uppdrag.

Jag är nämligen själv förtroendevald och under de tre år som jag har varit förtroendevald så har jag i olika situationer fått se hur viktigt det är att vara med i Vårdförbundet.

Samtidigt så har jag frustrerats över svårigheten att hantera alla olika roller som jag förväntas behärska som förtroendevald, det vill säga lönecoach, arbetsmiljövakt, samverkansombud, axel-att-gråta-ut-mot, bollplank, inspiratör, mötesfixare etc.

Tidsbrist har också gjort att det ibland har känts svårt att göra ett fullgott arbete som förtroendevald.

Min biträdande chef meddelade mig även häromdagen att jag framöver nog inte kommer att ha möjlighet att få min fackliga dag i månaden. Denna dag har jag kämpat för och den har möjliggjort att jag har kunnat få lite arbetsro i det fackliga arbetet, kunnat komma förberedd till möten och kunnat hantera olika medlemsärenden.

Detta kommer även i en tid då antalet medlemmar som jag är förtroendevald för har dubblerats.

Många av er känner nog av liknande tongångar där utrymmet för fackligt arbete blir mindre och mindre samtidigt som pressen/kraven växer på dig som förtroendevald. Behöver vi i vår kommande rapport kanske sätta ner foten i den här frågan om tid för att våra förtroendevalda ska få möjlighet att utföra sitt uppdrag istället för att leva på nåder från arbetsgivaren?

Hur kan vi som arbetsgrupp staka ut vägen för den förtroendemannaroll som möter dagens verklighet som även har bärighet in i framtiden?

Vi vill ju både vara slagkraftiga ”på golvet” men samtidigt inte tappa fokus kring de visioner som vi enats kring.

På mötet i Göteborg i måndags så uttrycktes det ett upplevt glapp mellan just våra visioner och den faktiska verkligheten. Är ni fler som känner så? Hur står det till med ”Vi-känslan” i Vårdförbundet?

I mina ögon så har vi ett utmanade arbete framför oss där det finns vissa ”heta spår” att tänka vidare kring, några av dessa är:

  • Hur kan vi underlätta arbetet för de förtroendevalda? Dela upp arbetet på fler? Teamtänk? Klubbtänk?
  • Skilja på skyddsombudsrollen och rollen som förtroendevald?
  • Hur blir du som förtroendevald en idéburen ledare?

Det känns viktigt att höra så många perspektiv så möjligt innan vi summerar alla tankar som tänkts och formulerar det som sedan kommer att ligga till grund för den framtida rollen som förtroendevald i Vårdförbundet. Men innan vi är där så vill vi veta mer av er så hör gärna av er!

Vårdande hälsningar
Nicklas Wing
Leg. sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet, Avdelningen för Transplantation och Hjärtsjukvård (ATH). Skånes Universitetssjukhus, Lund

Uppdraget som förtroendevald – det idéburna ledarskapet i Vårdförbundet

Nu har arbetet med att hitta en ny beskrivning av förtroendemannarollen startat. Det är en väl sammansatt grupp med många olika perspektiv som tagit sig an uppgiften att utreda frågan om förtroendemannarollen med utgångspunkt i medlemmarnas behov, förbundets behov och omvärlden behov och krav.

Anna Anderssson

Vi har hunnit med att mötas två gånger och ser nu fram emot att få träffa så många medlemmar som möjligt på de planerade Open Space möten som kommer att äga rum runt om i landet de kommande veckorna. Har du inte anmält dig än finns det ännu tid till några av mötena. 

  • Malmö 29 april
  • Sundsvall 2 maj
  • Göteborg 6 maj (fullbokat)
  • Stockholm 14 maj (fullbokat)
  • Linköping 17 maj

Läs mer om mötena här

Nulägesbevakning

Hittills har arbetsgruppen hunnit med att göra en snabb nulägesbevakning. Förutom att vi läst alla tidigare rapporter som finns i Vårdförbundets förändringsarbete försöker vi också förkovra oss i teori om idéburet ledarskap och vi har ställt oss olika frågor om dagens förtroendemannaroll, dess innehåll och olika mandat.

Vad ingår i uppdraget som förtroendevald idag? Skiljer sig rollen åt i olika lokala avdelningar inom Vårdförbundet? Hur arbetar valberedningarna? Vad är bakrunden till att förtroendevald är tillika skyddsombud?

Medlemsperspektiv

Det som är vårt uppdrag nu och som har varit viktigt i hela förändringsarbetet, ända sedan Tema Vårdförbundet startade 2008, är att ha medlemsperspektiv.

Vilka egenskaper och kunskaper behövs hos en förtroendevald på en arbetsplats för att få ett gäng kollegor att tillsammans skapa förbättringar i sin arbetssituation, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Hur skapas de bästa förutsättningarna att kunna göra ett gott jobb som resulterar i en patientsäker vård?

Om man som medlem är med och väljer en förtroendevald, vad vill man att den personen ska förmedla? När snacket går runt fikabordet om något som inte fungerar hur kan den förtroendevalde fånga det engagemanget?

Vad kännetecknar det idéburna ledarskapet?

Vi har i arbetsgruppen börjat prata om vad som kännetecknar idéburet ledarskap i Vårdförbundet. Något av det som kom fram är att ledaren – den förtroendevalda ska vara som en i gänget, smitta av sig av engagemang och driv och kunna beskriva med egna ord vad vi i Vårdförbundet vill och hur vi ska nå dit.

Det kan tyckas enkelt men det behövs förstås stödstrukturer för att vi ska lyckas. Vår uppgift är också att fundera på hur dessa ska se ut.

Det vi vill nå fram till är en beskrivning av förtroendemannarollen som klarar att kryssa mellan yttre krav men ändå samtidigt grundas det personliga engagemanget och som är roligt.

Vi har många frågor att kvar att besvara och vi hoppas få hjälp från så många som möjligt på vägen. Kommentera gärna här på webben eller hör av er till någon av oss i gruppen!