Hur ska vården se ut 2050?

Under veckan fick jag anledning att läsa Regeringskansliets andra delrapport i LEV-projektet (den Långsiktiga Efterfrågan på Välfärdstjänster). Det var intressant läsning.  Den kostaterar redan i sitt förord att vård och omsorg inte kan produceras på samma sätt som idag om vi vill öka kvaliteten, möta den åldrande befolkningen och samtidigt hålla kostnaderna i schack. Rapporten gör ett ödmjukt, men i viss mån provocerande försök att ge en bild av hur vårdens system skulle kunna se ut 2050.

Under rubriken mer empati och mer high tech målas en bild fram som beskriver hur medborgaren 2050 klarar av betydligt mer informationssökning och även diagnostisering och behandling på egen hand med hjälp av olika teknik. Samtidigt beskrivs att kunskapen hos professionerna i vården behöver bli mer specialiserad för att möta de med de största behoven.  Det kommer att krävas ”en ny syn på hälsa och sjukdomar” skriver man – där en stor del av vården måste skiftas om från sjukvård till riskvård, att minska risken för att sjukdomar och funktionsnedsättningar uppstår”.

Jag tror att det krävs ett annat system och en annan styrning av vården än den vi ser idag för att fixa detta. Våra medlemsgruppers kunskap måste få större plats i systemet. Vården måste bli mycket mer integrerad i samhället i övrigt och vi måste finnas med vår kunskap där människor finns. Specialistkunskapen om tex äldre, om demens, om hur olika prover ska tas och hur resultaten ska tolkas skulle kunna finnas mycket närmre människor i deras vardag än idag.

Jag tror att man tänker åt rätt håll i rapporten. Jag blev förvisso lite provocerad när jag läser orden skolsyster och sjuksyster och undrar vilka det är man menar då? Och jag tycker att man behåller ett alldeles för medicinskt synsätt när man beskriver att individen i högre grad ska klara sig på egen hand – och sedan när det krävs vård ska där finnas fler specialistläkare. Om vi ska klara framtidens utmaningar behöver vi vidga synen och se att mer specialistkunskap kommer att krävas hos alla vårdens professioner. Då först kommer vi kunna se medborgaren som en hel individ med fokus på hälsa i stället för sjukdom.

Men jag välkomnar att någon på allvar börjar fundera på hur morgondagens vård skulle kunna se ut och jag hoppas att fler blir inspirerade att tänka kring detta spännande ämne och att vi får möjlighet att bryta tankarna mot varandra.