Gästblogg: Biomedicinska Analytiker är specialister!

Nu är det sommar, och i tidningen kan man läsa nästan varje dag om den akuta sjuksköterskebristen. Vårdförbundets ordförande figurerar i media och att det är brist på barnmorskor och sjuksköterskor vet ”alla”.

Men Biomedicinska Analytiker då, det måste det ju finnas gott om? Inte står det någonstans om hur många tomma pass det finns?  Eller att det inte finns vikarier att ta in?

På vår avdelning har vi inga vikarier. På systeravdelningen finns det en vikarie. Hur fixar vi det då? Tja, vi springer lite fortare, delar vår semester. Och så bygger vi på våra köer.

Klinisk Fysiologi har ingen vårdgaranti, det blir inga missade kömiljoner när våra köer växer.  Patienter som har väntat i flera månader på att få sin undersökning ringer uppgivet, svaret blir alltid samma. ”Vi förstår att du har väntat länge. Mår du dåligt? Det bästa är om du kan kontakta din läkare så hen kan skicka en påskyndelseremiss. Kan du komma med kort varsel? Då kan vi kanske ordna in dig lite tidigare.”

Men hade det hjälpt att ta in några sommarvikarier då? Nej, det hade det inte. För att kunna utföra de flesta av våra arbetsuppgifter är det lång upplärning, månader, i vissa fall år. Men inte är vi specialister inte!

Vi har Biomedicinska Analytiker på vår avdelning som skriver svar på avancerade undersökningar, undervisar ST läkare i att köra ultraljud och utför komplicerade undersökningar dagligen.  Att lägga schema hos oss är en komplicerad uppgift. All personal kan inte alla undersökningar, vi är inte utbytbara. Det vet till och med våra chefer. Men vi är inte specialister!

I förra Vårdfokus kunde man läsa om Biomedicinska Analytiker som ville ha bättre ersättning samt tydligare kompetensutveckling eftersom de skriver svarsförslag på en undersökning som tidigare endast besvarades av läkare.  De fick ingen extra ersättning, utan istället fick de höra att de utfört detta arbete tidigare och alltså skulle göra detta även fortsättningsvis. Detta händer överallt, på alla arbetsplatser där det finns biomedicinska analytiker.  Men vi är inte specialister!

Vi arbetar i en verksamhet där tekniken går framåt hela tiden, våra undersökningar blir mer komplicerade och det krävs av oss att vi hela tiden hänger med i utvecklingen. Vi har metodansvar och är med och arbetar fram nya metoder . Men vi är inte specialister!

Det finns ingen specialistutbildning för Biomedicinska Analytiker inom klinisk fysiologi.  Vi skall vara generalister, trots att många utför arbetsuppgifter som kräver flera års erfarenhet och specialisering. Hur kommer man till rätta med den problematiken? Jag tror inte att lösningen är ett upplägg som liknar sjuksköterskornas, med ett extra år på högskolan. Nej, lösningen ligger nog i att man skall kunna blir specialist genom vidareutbildning på sin arbetsplats. Och så är det redan! Som biomedicinsk analytiker inom det område jag arbetar, klinisk fysiologi, har du ofta goda möjligheter att få åka på kurser och utbildningar, och att vidareutvecklas på din arbetsplats. Men du får aldrig något bevis på att du ÄR specialiserad. En del arbetsplatser har ”körkort”, eller ”signeringsrätt” eller till och med ”specialist-bma”, men vad hjälper det om du vill byta arbetsplats tex?

Lönemässigt gör det inget större heller, Biomedicinska Analytiker ligger lågt i löneligan. Ibland kan man få någon extra hundralapp i lönekuvertet för att man tar på sig ett nytt ansvar, men oftast blir det ingen större skillnad.

Biomedicinska Analytiker behöver en möjlighet till vidareutbildning även på pappret!  Och den behöver inte alls följa sjuksköterskornas mall, eftersom vi tillhör en helt annan yrkesgrupp.  Om vi skall kunna locka unga, drivna naturvetare att utbilda sig till Biomedicinsk Analytiker så måste det finnas tydliga karriärvägar!

Om man går in på Vårdförbundets sida för Biomedicinska analytiker så blir man inte mycket klokare. Även i vårat eget fackförbund är vi doldisar. Vi klumpas ihop, precis som att man som biomedicinsk analytiker kan gå in och jobba var som helst. När vi alla vet att det inte är så, att man måste utbildas, ofta i flera år på sin arbetsplats. Men vi är inte specialister!

När får Biomedicinska Analytiker möjligheten att bli specialister även på pappret? För specialister, det är vi redan!!

// Bianca

Bianca Bugge
Leg. Biomedicinsk analytiker
Klinisk Fysiologi/Nuklearmedicin
Uddevalla Sjukhus

 


Kommentarer

  1. Det viktig är att fortsätta med utvecklingen av specialistutbildningar för alla inriktningar av Biomedicinska anlytiker. Örebro universitet och representanter för arbetsgivarna på Klinfyslab på USÖ har för avsikt att starta en utbildning nästa höst. En del medarbetare har ju redan viss både teoretisk och praktisk erfarenhet så studiegången kommer att individanpassas. Det här är väldigt bra utbildningar som kan gå att anpassa enligt samma tanke som Vårdförbundets förslag om akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor. Det bästa vore om man inom specialistföreningen kom överens om vad en specialistutbildad Biomedicinsk analytiker inom valt område ska kunna. Så mitt svar är att fortsätta utveckla professionen, likrikta utbildningsinsatserna, samarbete mellan de olika utbildningsanordnarna, formalisera en specialistnivå. I grunden har vi en generalistutbildning´men den är inte tillräcklig för att utföra mer specialiserade arbetsuppgifter och ta självständigt ansvar för vissa svarsutlåtanden. Detta blir ännu tydligare när vi nu står inför en stor generationsväxling. Därför behövs en vidareutbildning till specialist. Som nyvald vice ordförande i IBL ser jag detta som en viktig fråga att driva vidare.

  2. Det låter ju jättebra att det är på gång med specialistutbildning för BMA! (och jag vet att många ogillar den förkortningen, men i skrift är den behändig tycker jag)

    En fundering jag har i inlägget ovan är just om en specialistutbildning för BMA måste följa Vårdförbundets mall för specialistutbildning för Sjuksköterskor, och i så fall varför? För att det är det som passar yrket bäst, eller för att det är lättast att göra likadant?
    Vi har en ju dessutom en generalistutbildning där du inte blir generalist, utan du kan jobba antingen inom laboratoriemedicin/patologi ELLER klinisk fysiologi.
    Det förenklar ju inte saken 😉

  3. Hej,

    Jag kanske ställer frågan till helt fel blogginlägg, men jag gör ett försök.
    Jag studerar just ni till BMA, börjar mitt sista år i augusti. Jag har funderingar kring BMA och vårdcentralen, Hur är det egentligen att arbeta på en vårdcentral som BMA, är lönen lik den på större sjukhus? Jag har uppfattat det som att en undersköterska och en BMA får göra samma arbetsuppgifter, stämmer detta? Kommer man eventuellt känna sig understimulerad?

    Hoppas någon vet mer om vårdcentralen som arbetsplats och kan svara på mina funderingar, tack på förhand.

    1. Hej!
      Jag arbetar på en Vårdcentral i Värmland. Vi är i stort sett bara biomedicinska analytiker på Vårdcentralerna här, men tillhör Laboratoriemedicin Värmland. Hos oss får inte undersköterskor köra våra hematologi-instrument, som finns på alla Vårdcentraler eller andra större instrument (som finns på några vårdcentraler). Jag har arbetat sedan 1990 på Vårdcentralslaboratorie och har trivts väldigt bra med det. Jag gillar blandningen av att arbeta med både patienter och analys av prov, samverkan med Vårdcentralens personal och att doktorerna inte är främmande för att komma till oss och be om hjälp att hitta rätt analys.
      Lönen är den samma för oss vart vi än arbetar i Värmland (det är ju individuell lön förståss, men ska inte vara lägre för man är på Vårdcentral).

  4. Jag håller helt med Bianca! Jag är nyutbildad Biomedicinsk analytiker och har jobbat 1år. Man känner sig som en doldis, bland ”folket”, i vårdförbundet och även på sjukhuset! Det behövs tydligare ”utvecklingsstege” och komma på papper vilka specialkunskaper man har/får! Detta skulle förhoppningsvis även underlätta i lönesamtalen.
    Jag blev så glad att detta inlägg fanns på VF, visa mer att ni arbetar för min proffesion också!

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.