Etik

Åsa Mörner – Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och styrelseledamot, Huvudskyddsombud avd Örebro

Barnmorska; Ett drömyrke. Egentligen.

Är barnmorskeyrket ett drömjobb? Jag kan inte räkna alla gånger som jag hört ”Åååå, är du BARNMORSKA! Det ville jag också bli! Egentligen…”

Barnmorskeprofessionen arbetar med livet. Och döden. Allt är inte rosenskimrande förlossningar med efterlängtade friska bebisar. Barnmorskan arbetar med LIVET. Och livet innefattar även sjukdom och död, oönskade graviditeter, jobbiga samtal och glädjande besked. Barnmorskor möter kvinnor i livets alla skeden och bistår henne med omvårdnad, rådgivning och stöd. Det är ett fantastiskt yrke och en enorm förmån att få ta del av kvinnan och hennes liv, oavsett om det handlar om att bistå vid förlossning, stödja vid abort, vårda vid cancersjukdom, förskriva preventivmedel eller följa en graviditet från frö till färdigt barn. Klart att alla vill bli barnmorskor!

Fast det betyder ju inte att alla kan eller BÖR bli barnmorskor. Om du tänker dig att yrket handlar om att vagga och vyssja runt på fina små barn så ska du inte bli barnmorska. Men det är nog ofta den felaktiga bilden många har av en barnmorska. Och förmodligen är det därför några få, utmärkande personer har valt att utbilda sig till just barnmorskor, trots att de egentligen inte vill eller klarar av de arbetsuppgifter som yrkeslegitimationen medför.

Som barnmorska vårdar jag kvinnor. Jag förser dem med stöd och råd som ska ge kvinnan styrka att göra sina egna val; jag hjälper henne att använda sin egen kraft att hantera smärta, sorg och lycka. Ett etiskt och holistiskt synsätt genomsyrar mitt arbete och vetenskap, lagar och författningar styr utformningen av hur arbetet ska utföras. Som barnmorska jobbar jag också för jämställdhet och lika rättigheter, oavsett kön och sexuell läggning. Patienten är i centrum och hens vilja är det viktiga.

”Barnmorskans etiska kod tar hänsyn till kvinnor som personer med fullständiga mänskliga rättigheter, söker rättvisa för alla människor och jämlikhet när det gäller tillgång till hälsovård, baseras på ömsesidig respekt och tillit, samt tar hänsyn till varje människas egna värde.”

Och så var det där lilla ordet ”Egentligen” som så många lägger till när de uttrycker sin förtjusning kring mitt yrkesval. Jag vill känna stolthet när jag lämnar min arbetsplats. Jag vill känna att jag kunnat arbeta utifrån de riktlinjer och de etiska koder som styr min profession. Men många barnmorskor lämnar sitt arbetspass med en etisk stress, en känsla av otillräcklighet och med en klump i magen, något som lett till att så många som 10 % av alla Sveriges barnmorskor arbetar med någoting helt annat idag. Det handlar om arbetsmiljö, stress, bristande bemanning och om villkor såsom löneutveckling och hälsosamma arbetstider.

Egentligen så är barnmorskeyrket alldeles underbart. Men villkoren för yrket är inte det. Det är hög tid att förändra förutsättningarna för att barnmorskor ska kunna fortsätta arbeta tryggt, säkert och professionellt. Barnmorskeyrket är verkligen ett drömjobb. Egentligen.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Som barnmorska har jag bistått vid förlossningar där paret som föder barn är av samma kön, där det funnits fler föräldrar än två och där det varit en.

Jag har stöttat kvinnor som är nazister, medlemmar i Hells Angel eller aktiva i Sverigedemokraterna. Jag har funnits vid sidan hos muslimska kvinnor, katolskt ortodoxa och hos kvinnor som är Jehovas vittne. Jag har förlöst kvinnor med HIV och hepatit C. Jag har hållit hårt om den psykiskt sjuka kvinnan, med fyra omhändertagna barn, när hon gråtande föder sitt femte. Jag har vårdat kvinnor som lever gömda, kvinnor med skyddad identitet och kvinnor med funktionshinder. När kvinnan som var dömd för grova våldsbrott, och kom till förlossningen med polisbevakning, behövde smärtlindring såg jag till att hon fick det. Jag har gett information om abort till ungdomar ifrån världens alla hörn, jag har hjälpt dem med preventivmedel och provtagning vid misstanke om sexuellt överförbara sjukdomar. Jag har givit svar på positiv klamydia och graviditets-test till kvinnor som varit otrogna. Jag har mött homosexuella och transpersoner. Jag har tagit cellprov på kvinnor som livnärt sig på att sälja sex.

Jag har träffat unga och gamla, friska och sjuka. De som älskar livet och de som inget annat hellre vill än att dö. Jag har mött människor som ser på världen på samma sätt som jag och de som har en syn som radikalt går emot min egen. När de kommer till mig i min yrkesroll som BARNMORSKA bemöter jag dem alla med respekt och anser inte att jag har rätt att välja vem jag vill träffa eller vårda. Sverige har kommit långt men för att komma framåt kan vi inte gå bakåt.
Det här är ett debattinlägg skrivet i ren ilska över att fokus flyttas ifrån den som är i behov av vård och stöd till den som ska tillhandahålla det. Att det i abortdebatten berör främst kvinnor ligger mig som barnmorska självklart nära hjärtat. Jag vill inte prata religion, politiskt övertygelse eller livsåskådning. Det är var och ens ensak att tro på vad den vill men som vårdpersonal måste du lämna det utanför sjukhusdörren när du går på ditt pass. Den som söker sig till mig, och alla mina kollegor i sjukvården, befinner sig i en utsatt position och ska inte ens behöva fundera över hur hen ska bli bemött. Respekt för patienten är något som ska genomsyra hela vårdkedjan.
Det som skiljer mig och de flesta av mina arbetskamrater ifrån den kollega som vägrar aborter och vissa preventivmetoder är att vi med största respekt skulle ta hand om henne om hon sökte oss i vår profession. Vi skulle däremot inte kunna lita på att hon vill vårda oss om det var tvärtom.

/Malin Bergander
Fackligt förtroendevald nattbarnmorska, Östra sjukhuset i Göteborg.

Delar av den här texten lade Malin Bergander upp på sin egen facebooksida för några dagar sedan. Det har hittills delats över 1000 gånger och hon fick tusentals reaktioner och kommentarer! I den här versionen lade hon till lite som hon kände att hon glömt.

Samma inlägg finns på Expressen Debatt

Barnmorskebloggen

Är barnmorska ditt drömjobb?

Jag får inte välja vem jag vårdar – gästinlägg av Malin Bergander